Söstra mi - Maria Montazami lr Prinsessan Madeleine?!

När jag träffade min syster på Plikta i förra veckan så undslapp jag mig att hon såg ut som Maria Montazami - på håll och mest pga hur hennes hår såg ut för dagen :-). Här är en bild på min syster från dopkalaset - här ser hon snarare ut som prinsessan Madeleine...fast det kanske inte heller är en komplimang ;-). Men mest av allt ser hon ut som Malin - supersnajsig och alltid snygg!

Isabells dopbild

Pappa C med något längre skägg...och Bell med en lite mindre mössa, originalmössan som det inte fanns en susning att lilla D skulle kunna ha. Så farmor Ulla sydde en ny jättefin dopmössa. Tack tack!

Döpt!

Då var det klart - Daniel är döpt, phew! Jättefin ceremoni i kyrkan där kusin Karin sjöng psalmen "Det gungar så fint". Sen över till kyrkstugan för mumsning av ost och bröd med efterföljande tårta. Dopklänningen är 130 år och det var även den som Isabell döptes i - har nästan exakt samma bild som ovan fast pappa C har då svart kostym och Bell hade gult band om midjan.

Nu blir det inte tårtkalas förrän...på söndag då vi firar min och pappa Cs födelsedagar.

Sugar. Honey honey.

Sötningsmedel. Jag har ett splittrat förhållande till socker. I mitt skafferi och kylskåp finns i stort sett alla sorters socker representerat: vitt, ljust/mörkt muscovado, agave-sirap, honung, rårörsocker i bit, strö och flor, pärlsocker, vit/mörk/rårörssirap - you name it, I've got it. Men jag gillar inte när det är för sött. Jag har inte socker i te eller kaffe. Jag har inte socker på flingor, gröt eller filmjölk. Jag sockrar aldrig mina jordgubbar. Och när jag bakar så minskar jag alltid på mängden socker. Men jag har ohemula mängder och sorter av socker hemma. Weird.

Imorgon är det dop och vi har bakat marängbottnar hela kvällen. Näst sista är inne i ugnen nu. Ska bli roligt, speciellt Bell tycker att det ska bli hemskt spännande med kyrkan, dopet, tårtorna och allt.

"Socker-Conny" av Joakim Pirinen.

Rååååååsa!

Hur gick det till? Min tjej äääälskar rosa. Vill ha allt i rosa. Eller glitter, det går också bra. Och det ska vara kjolar och klänningar och tofsar. Jag är iofs väldigt klädintresserad men rosa har jag nästan aldrig på mig. Inte för att jag inte gillar rosa. Men denna totala dominans av en enda färg, que?! Min egen teori är att Bell ser alla större tjejer på dagis och i skolan bredvid och där är det MYCKET rosa och glitter. Och även i alla barnprogram. Hon får självklart ha på sig rosa hur mycket som helst. Men jag är förvånad. Hoppas hon inte stannar i sin rosa period lika länge som Picasso hade sin blå...

Dannebrogen med Dannemannen et al

Sommarens semester börjar ordna upp sig. Vi ska vara i Danmark. Typ hela tiden. Fast i omgångar. Mannen ska till Roskilde Festivalen för the umpteenth time. La tutti Famiglia ska till badhotellet i Fredrikshavn lagom till invigningen av nya spännande The Reef. Och tjejerna K, Bell och jag plus nytillskottet D far till Skagen. Ååååå jag verkligen älskar Skagen. Havet. Sanden. Vinden. Bröndums Hotell. Skagen-muséet. Och smörrebröd. Ska bli såååå najs.

Sour puss sour-dough

Surdeg.. En gång för mååånga år sedan så beställde jag surdegskultur via en annons i Allt Om Mat. Det visade sig vara en prenumeration av surdegskultur - ny kultur dök upp i brevlådan varje månad. Som jag bakade. Inte. Jag bakade en gång sen klingade intresset av. Men surdegskulturen hade jag kvar i frysen ett bra tag. Tror t o m att jag har en påse kvar. Den lär jag inte använda. Dock fick jag med mig en surdeg från Bells dagis idag - ikväll ska sättas deg. Utbak imorgon och spara undan nån deciliter för kommande surdegar.

Intressant i sammanhanget är att surdeg varit ett skällsord som nu blivit en cool grej. Jag gör min egen surdeg :-). Förr när frågan "Vem kan ta hand om den här surdegen?" ställdes så var det ju ingen som ville ta i det. Nu vill alla :-)!