Hellboy

Jag låter Hellboy illustrera min vecka hittills. Lite aggressiv, lite röd, lite satanisk, lite sarkastisk. Hittills alltså.

Hög fem

Kesolåten har ju figurerat både här och där, jag har mest sprungit på avarterna där folk parodierar den. Mest intressant i sammanhanget tyckte jag var fokuset på den dissade high fiven när erato själva körde sin version. High five har vi kört mycket med barnen, t o m barnens morfar tycker att det är kul med high five - en universell och åldersfri hälsning verkar det som. Ovan en lite mer argsint variant. Jag kan inte annat än hålla med, ibland är det precis vad jag skulle vilja ge någon också. En hög fem rakt i ansiktet på någon ovänlig själ. Möjligtvis skulle jag skippa det sista steget, en stol är lite utanför min komfortzon. Lite andra roliga posters hittar du hos Studio Vera Garcia.

A pet peeve of mine

Nuförti'n försöker jag verkligen att inte vara en sån petimäter, lite för att det ger mig lite andrum att säga fel men också för att det tilltalar mig att vara en mer förlåtande/förstående människa - jag har det hellre bra än har rätt s a s. Ett av mina gamla pet peeves var när människor envisades med att säga expresso...även då folk som ansåg sig vara ganska om sig och kring sig. När jag surfade in på en för mig ny blogg idag, Lyla & Blu, så hittade jag ovanstående bild. Tydligen är detta ett inte helt ovanligt pet peeve :-).