Heaven is cold without any soul, it's hard to believe I was so in love with you. Fantastisk sång med fantastisk grupp - OMD. Kan inte fatta att jag blivit så 80-tals nostalgisk. Har aldrig varit särskilt fäst vid gamla upplevelser - typ "Åh va vi hade det roligt då och då" osv. Snarare tvärtom. Men när det gäller musiken från 80-talet så är det som att proppen har gått ur och jag är supersentimental. Hittar mina gamla obskyra favoriter och spelar de om och om igen på YouTube. Har det mesta på LP och ingen skivspelare så den vägen funkar inte. Har pratat om att ha ett platt-party där någon står för skivspelaren och de andra tar med sig skivorna. Men det har inte blivit av ännu.
Är bra trött och seg efter en dust med magproblem i förra veckan. Inte så käckt att äta stark indisk mat och typ en påse turkisk peppar när man är gravid och har halsbränna...not so bright.
Såg sista avsnittet på True Blood säsong två igår och jag och Mannen grät nästan en skvätt. Sååå bra - musiken och introt, karaktärerna och storyn. En serie som axlar Twin Peaks-manteln med allt vad det innebär. Me like bigtime.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar